Att Jonas Andersson även skrev små dikter och inte bara musik står helt klart. Men då handlar det i regel om tillfällesvers eller småmoraliserande dikter för barn. Kanske nedanstående text - till en melodi av honom själv - är den enda andliga sång- eller psalmtext han skrev?
Anslaget är ju inte alltför roligt ("Fastän syndig och fördärvad") men den rubrik han själv satte var "Jag är skön, jag är ren, jag är rik!" Båda perspektiven behövs nog om man som kristen inte ska bli vare sej förtvivlad eller självgod. Men faktum är att första strofen saknas i den äldsta textversionen.
OBS: melodin och arrangemanget för manskör nedan är Jonas Anderssons eget, men styckets enda s.k. punktering är tillfogad av mej i enlighet med melodins tryckta version i Sionstoner 1907. F.ö. ska första- och andrabasen i styckets näst sista ton stämkorsas, d.v.s. att andrabasen ska ta den högre tonen (vilket inte gick att visa med detta notprogram).
1. Fastän syndig och fördärvad
jag på jorden går,
är dock nåd åt mig förvärvad
och jag sjunga får:
2. Jag är skön, ty Jesu lydnad
och rättfärdighet
är min skrud, min himlaprydnad
i all evighet.
3. Jag är ren, ty jag är tvagen
uti Lammets blod
och - vad nåd! - till barn upptagen.
Ack, vad han är god!
4. Jag är rik, ty efter striden
blir min nådelön
evigt sälla himlafriden
och - en krona skön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar