Klaga ej om jordens sommar

En sång med mer "höstlikt" anslag är nedanstående. Enligt Jonas Anderssons handskrivna nothäfte är musiken skriven den 16 november 1879 (då kompositören alltså var 28 år) till en sång av L.S. vid namn "Frukta icke!" Men då jag inte kunnat hitta någon sång av L.S. med denna början, publicerar jag musiken tillsammans med en annan L.S.-text, där åtminstone orden "Frukta ej" förekommer. Jag uppfattar den som syftande främst på åldrande och ålderdom, men den har förstås fler bottnar än så.




1. Klaga ej om jordens sommar
hastigt blir i höst förbytt!
Allt är nåd: den dag som kommer,
likasom den dag som flytt.

2. Frukta ej om mörka skyar
kring ditt huvud samlar sej!
Vet, din käre, trogne Fader
ock i stormen nalkas dej.

3. Vet, om glädjens solsken länge
skiner på din örtagård,
vissnar snart de ädla frukter
och dess mark blir torr och hård.

4. Nådens plantor, se, de fordrar
regn och solsken dag från dag.
I ett ständigt solsken växer
plantor av ett annat slag:

5. törnen som fördärvar jorden,
tistlar som dej stinger blott,
ogräs som förkväver grödan
och till ingenting är gott.

6. O så klaga ej då himlen
mulnar till ett nåderegn.
Står du inte under stormen
kvar i samme Faders hägn?

7. Klaga ej om trädens rika
lövverk skulle falla av,
kanske skymde det din utsikt
åt det hem dej Jesus gav.

8. Herren glömmer ej de sina,
räknar varje deras tår,
och på jordens höst och vinter
följer evighetens vår.