En av Jonas Anderssons finaste melodier skrev han 15/12 1900 till denna sång av Gustaf Emanuel Beskow (senare mest känd som prästen i Blasieholmskyrkan). Den publicerades 1907 i Sionstoners andra omarbetade och utökade version som alternativ (b-melodi) till en melodi av Leonard Höijer, vars "Harmonilära för Dilettanter" tillhörde Jonas Anderssons musikbibliotek. Sedermera (Sionstoner 1935) blev Anderssons melodi allenarådande. Varken text eller melodi kom dock med i Sionstoner 1972.
1. Det är så tryggt att vara
i nådens fasta borg,
där når mej ingen fara,
där räds jag ingen sorg.
Och denna borg du är,
o Herre Jesus kär!
2. Mej hämnden inte hinner
i din försonings famn.
I striderna jag vinner
i kraft utav ditt namn.
Du ger mej sköld och skydd
tills stridens dag är flydd.
3. Må ingenting mej rycka
ut ur din trogna hand!
Må ingen jordisk lycka
mej fängsla med sitt band,
att jag så glömmer dej.
Nej, bli du allt för mej!
4. När stormen stark ses vina
och faran kring mej går,
håll då min hand i dina
så jag mitt prov består.
Och när i dej jag dör,
mej evigt saliggör!
