Så älskar Gud

Gick till Ölsund igår och hittade en manskörssättning av Lina Sandell-sången "Så älskar Gud" (tonsatt av Jonas Andersson) som J. A. eller någon annan stoppat in i en koralbok av Johannes Lindegren från 1907. Där anges att J.A. komponerat själva melodin den 8 februari 1897 - sättning för blandad kör finns på framsidan - men när han gjorde manskörssättningen vet jag inte säkert. Den låter så här (visst är sången vacker!):

Över Galileiska sjön

Till Jonas Anderssons originellaste och finaste melodier hör den till Lilly Lundequists lika originella text "Över Galileiska sjön" (orig. "Över Galileas hav"). Galileiska sjön är väl storleksmässigt ganska lik Dellensjöarna, men även Storsjön utanför Ölsund kan man ju ha i tankarna, och i sista strofen ser jag framför mej hur Jonas Andersson en gång bar i land Lina Sandell (som dock alltså inte skrivit just denna sång) genom "vågens svall" när båten hon kom med inte kunde gå ända in till stranden.




1. Över Galileiska sjön
nattsvart mörker låg,
vilt en farkost drevs omkring
på dess vreda våg.
Skräck och fasa rådde där.
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
milt hans hälsning ljöd.
För hans fot den vreda våg
nu helt lydig låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
viska till mej, Jesus kär:
"Räds ej, det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!" 

Melodier till psalm 493: Nu stiger solen fram ur österns portar

Jonas Andersson verkar ha varit särdeles förtjust i den danska morgonpsalmen "Nu rinder solen op af österlide" (Thomas Kingo), i svensk översättning SvPs1986 nr 493 "Nu stiger solen fram ur österns portar". Förutom H O C Zincks danska koral har Jonas Andersson tecknat upp tre (!) egna kompositioner till samma text, varav två i fyrstämmig sats. Först en från 1879, då Jonas var 28 år:



Och sedan en som tillkom fem år senare, då Jonas alltså var 33 år gammal:



Jag tycker att båda melodierna - som inte alls påminner om varandra! - är otroligt fräscha, och beklagar att ingen av dem kom med i Psalmer och Visor 1976 och sedan i 1986 års psalmbok. Det skulle ha ökat utsikterna att få psalmen sjungen, tror jag. Zincks melodi är inte alls lika medryckande som texten. Den första Jonas Andersson-melodin tycker jag är roligast att sjunga som allsång, och den andra som körsång:



Men otroligt nog komponerade Jonas ännu en melodi, året efter den förra, alltså 1885 - men den finns inte i något arrangemang vad jag har kunnat finna och kanske han trots allt fann den föregående bättre. I varje fall, här är den tredje melodin: