Över Galileiska sjön

Till Jonas Anderssons originellaste och finaste melodier hör den till Lilly Lundequists lika originella text "Över Galileiska sjön" (orig. "Över Galileas hav"). Galileiska sjön är väl storleksmässigt ganska lik Dellensjöarna, men även Storsjön utanför Ölsund kan man ju ha i tankarna, och i sista strofen ser jag framför mej hur Jonas Andersson en gång bar i land Lina Sandell (som dock alltså inte skrivit just denna sång) genom "vågens svall" när båten hon kom med inte kunde gå ända in till stranden.




1. Över Galileiska sjön
nattsvart mörker låg,
vilt en farkost drevs omkring
på dess vreda våg.
Skräck och fasa rådde där.
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
milt hans hälsning ljöd.
För hans fot den vreda våg
nu helt lydig låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
viska till mej, Jesus kär:
"Räds ej, det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"