Modersvingen

Vad har Jonas Andersson i Ölsund gemensamt med Carola? Jo, båda har tonsatt Lina Sandells dikt "Modersvingen"!



1. Nu vill jag sjunga om modersvingen, 
som mig betäcker i nödens tid. 
Nu vill jag vila vid modershjärtat; 
där blir jag stilla, där får jag frid. 

2. Den modersvingen har ljuvlig skugga, 
när solen bränner min arma själ. 
Den modersvingen har varma fjädrar, 
när stormen viner kring mig jämväl. 

3. Det modershjärtat har ej sin like 
i trofast kärlek, det ser jag nog. 
Vem fattar höjden, vem mäter djupet 
utav dens kärlek, som för oss dog? 

4. Jag är i oro, i ständig fara, 
jag är i mörker, men tröstar på 
den modersvingen, det modershjärtat. 
Vad nöd så länge jag har de två? 

5. Ty vill jag glömma all livets smärta, 
all tidens oro, allt jordens ve 
och tyst mig gömma blott vid det hjärta, 
vars nåd och huldhet jag nu fått se.

Text: Lina Sandell
Musik: Jonas Andersson

Lev för Jesus!

Den här melodin av Jonas Andersson är visserligen inte skriven till precis den här texten - som Lina Sandell skrev till en yngre väninna på dennas födelsedag - men jag tycker det är intressant att testa också denna folkviseartade melodi i moll till den uppfordrande texten (här något bearbetad).

1. Lev för Jesus, inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Lev för Jesus, världens tävlan,
rykte, rikedom och glans
skänker aldrig åt din ande
ens en timmes frid som hans.

3. Lev för Jesus - giv åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

4. Giv dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej,
när han fattig och föraktad
led och dog för dej och mej.

5. Giv dej helt, för det har ingen
än förlorat något på!
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå. 

O må Jesussången klinga

1. O, må Jesussången klinga 
ljuvligt över berg och dal 
som ett återljud av sången 
ifrån Lammets bröllopssal! 
Givs det intet annat ämne 
för de frälstas sång en gång, 
o, då vill jag ej på jorden 
sjunga någon annan sång! 

2. Fri som blomman på sin tuva, 
glad som fågeln på sin kvist 
vill jag leva för att sjunga 
blott om dig, o Jesus Krist, 
vill jag leva för att fröjdas 
av din godhet mer och mer 
och få prisa högt den kärlek, 
som du än så rikt mej ger. 

3. Alla synder du förlåter, 
helar brister dag för dag, 
alla synder, alla brister - 
vilken tröst för mej så svag! 
Vem är den, som vill fördöma, 
när du säger: gå i frid; 
och med nåd och kraft mej kröner 
särskilt för var särskild strid? 

4. Hur det mörknar, hur det stormar, 
du är ljus och tillflykt nog, 
du som helvetet och döden 
i din död för evigt slog. 
Under dina vingars skugga
är så lugnt, så tryggt, så gott, 
och jag är så väl beskärmad 
inom detta fasta slott. 

5. O, så bort med alla tvivel: 
så som Fadern älskat dej, 
så ska du, o Jesus, även 
intill änden älska mej! 
Och du kan ej dö, ej svika 
så som andra vänner, nej, 
vad du lovat mej, det gör du, 
vad du sagt, du sviker ej. 

6. O, så vill jag inte sörja, 
själv du sörja vill för allt, 
du som ger vad jag behöver 
och däröver tusenfalt! 
Mej ska intet, intet fattas, 
nöd och nåd ska följas så, 
att jag dej för trofast delning 
av dem båda tacka må.

Text: Lina Sandell 1864 (32 år)
Musik: Jonas Andersson

Vem klappar så sakta i aftonens frid

1. Vem klappar så sakta i aftonens frid
på ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid,
för själens förborgade smärta?

2. Måhända du hörde det klappandet förr
och den rösten?
Säg, dröjer du ännu att öppna din dörr
för livet, för himmelska trösten?

3. Du känner det ofta så ödsligt och kallt
mitt i världen.
Du känner det nästan som fattades allt,
trots glansen av yrande flärden.

4. Var ros här på jorden sitt törne ju har,
men den friden
som Jesus dej ger intet törne har kvar,
när dagen en gång är förliden.

5. Vad är väl på jorden all ära och glans
och all lycka
mot lyckan och äran att helt vara hans
och låta av honom sej smycka?

6. Så öppna i dag för den vän som så huld
dej begåvar
med skatter långt bättre än finaste guld
och krona och rike dej lovar!

Text: Lina Sandell 1870 (38 år)
Musik: Jonas Andersson

Herre, gör mej liten, ringa

1. Jesus, gör mej liten, ringa,
gör mej ödmjuk såsom du.
Ack, du ser att mycket högmod
hemligt bor hos mej ännu.
Övervinn det med din kärlek,
att i tankar och i ord
blott en ödmjuk, stilla anda
mer och mer hos mej blir spord.

2. Må jag aldrig om mej tänka
högre, Herre, än jag bör.
Har du givit någon gåva
vare äran din därför.
Må jag varje gåva bära
som ett dyrbart lån från dej,
tills du själv, när dej behagar,
kräver den igen av mej.

3. Ja, o Jesus, gör mej ringa,
på vad väg det måste ske.
Håll mej alltid tätt vid korset,
där du mej all nåd vill ge.
Göm mej undan allt som dårar
med en falsk, bedräglig glans.
Högre än all jordens ära
akte jag din törnekrans!

4. O så låt mej i din skola
dag från dag i lydnad gå.
Lär mej dina bud och stadgar,
lär mej rätt din väg förstå.
Gör mej liten, gör mej ringa,
och bli du min enda ro,
så att Jesus, du för alltid
själv hos mej må kunna bo!

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)
Musik: Folkmelodi, upptecknad av Jonas Andersson

Klaga ej om jordens sommar

En sång med mer "höstlikt" anslag är nedanstående. Enligt Jonas Anderssons handskrivna nothäfte är musiken skriven den 16 november 1879 (då kompositören alltså var 28 år) till en sång av L.S. vid namn "Frukta icke!" Men då jag inte kunnat hitta någon sång av L.S. med denna början, publicerar jag musiken tillsammans med en annan L.S.-text, där åtminstone orden "Frukta ej" förekommer. Jag uppfattar den som syftande främst på åldrande och ålderdom, men den har förstås fler bottnar än så.




1. Klaga ej om jordens sommar
hastigt blir i höst förbytt!
Allt är nåd: den dag som kommer,
likasom den dag som flytt.

2. Frukta ej om mörka skyar
kring ditt huvud samlar sej!
Vet, din käre, trogne Fader
ock i stormen nalkas dej.

3. Vet, om glädjens solsken länge
skiner på din örtagård,
vissnar snart de ädla frukter
och dess mark blir torr och hård.

4. Nådens plantor, se, de fordrar
regn och solsken dag från dag.
I ett ständigt solsken växer
plantor av ett annat slag:

5. törnen som fördärvar jorden,
tistlar som dej stinger blott,
ogräs som förkväver grödan
och till ingenting är gott.

6. O så klaga ej då himlen
mulnar till ett nåderegn.
Står du inte under stormen
kvar i samme Faders hägn?

7. Klaga ej om trädens rika
lövverk skulle falla av,
kanske skymde det din utsikt
åt det hem dej Jesus gav.

8. Herren glömmer ej de sina,
räknar varje deras tår,
och på jordens höst och vinter
följer evighetens vår.
 

"Hurra för våren!" för 10 öre

I Gefle trycktes 1898 på Ahlström & Cederbergs boktryckeri en vårvisa - "Hurra för våren" - med text av "L.S." och "satt i musik för Sång och Orgel eller Piano af Jonas Andersson." Det facila priset var 10 öre (knappt 10 kr i dagens penningsvärde) och visan löd som följer:




1. Hurra för våren, vår gamle vän,
som äntligt kommit till oss igen!
Hurra för solen, som ler så varm
mot strand, som nyss stod så kal och arm!

2. Hurra för blomman, som sticker opp
sitt lilla huvud på kullens topp,
för lösta bäcken i dalens famn,
och vackra fjärilar utan namn!

3. Hurra för allt som fått liv på nytt,
sen snö och drivor och isar flytt!
Hurra för knoppande solig lund
med fröjd i gryende morgonstund!

4. Hurra för våren, som nu är här,
med allt vad den i sitt sköte bär!
Hurra för sångare utan tal
och muntra lekar i "grönan dal"!

Visan är ju en bagatell som väl knappt överlevde sekelskiftet, men den är intressant såtillvida som den är rent profan. Såväl Jonas Andersson som Lina Sandell intresserade sej även för rent "världsliga visor", men just deras samarbete var såvitt jag funnit helt inriktat på "den andliga genren" - med undantag av denna vårvisa, härmed ånyo publicerad fast denna gång mitt i höstrusket!

Varje dag sin omsorg har

En föga originell men fullt tjänlig melodi skrev Jonas Andersson till följande text av Lina Sandell, om vilken väl ungefär samma omdöme kan fällas som om melodin. Samma tema har hon ju behandlat på ett långt fylligare och mer minnesvärt vis i klassikern "Blott en dag". Men även denna sång förtjänar att bevaras - på nätet åtminstone! Och framför allt att bedjas.




1. Varje dag sin omsorg har,
men allenast sin.
Morgondagens omsorg är,
Herre, din, ej min.
Lär mej då att dag från dag
lämna allt åt dej,
viss, att du i stort och smått
sörja vill för mej.

2. Varje dag sin börda har
men allenast sin.
Nästa dag kanhända är
den ej längre min.
Kanske har du innan dess
helt den lyftat av,
eller tagit bort just det
som dess tyngd den gav.

3. Varje dag sin lättnad har,
men allenast sin.
Morgondagens gåva är
inte ännu min.
O men Jesus, lär mej då
att var morgon fly
till den nåd, som varje dag
över mej är ny!

Text: Lina Sandell
Musik: Jonas Andersson

När Lina Sandell gästade Ölsund

"Det var en högsommardag på 1880-talet! Hos "riksdagsmans" [J.A. blev dock ej riksdagsman förrän på 1890-talet, bloggarens anm.] var det fejat och fint i var vrå, ty man väntade storfrämmande! Blomsterrabatterna på gårdsplanen stodo i sitt flor. Provinsrosorna doftade, och alla små blå och gula kantblommor lyste i solen. - Fru Stina, den vänliga värdinnan, rågad upp läckert bakverk i skålarna på det pyntade kaffebordet. Nu syntes den stora roddbåten, förd av två raska drängar, närma sig land...

Vem väntade man?

Jo L.S:, den högst älskade "modern inom den andliga sångens rike", hon, vilkens namn vid denna tid bars över de nordiska länderna, - ja, ut till hednavärlden - - hon skulle idag gästa Ölsundsgården.

Generalkonsuln och nykterhetstalaren C.O. Berg och hans fru, Lina Berg f. Sandell, voro ute på föredragsresa i Norrland och gjorde i det vackra sommarvädret en avstickare till "Vårvisans" och "De gröna ängarnas" kompositör.

När båten kom så nära, att man ömsesidigt kunde vifta glada hälsningar, gjorde den med ens stopp! .... Den var tungt lastad och hade kört fast i det långgrunda inloppet.

Och hade ej så skett, så hade inte den "historiska" händelsen timat, vilken ännu bevaras som ett strålande blad i Ölsunds familjekrönika, nämligen den, att fader Jonas sprang ut i vattnet, lyfte L. S. ur båten och bar henne på starka armar till stranden! - -

Vad sedan hände - huru övriga passagerare bärgades - huru dagen förflöt under sång och musik och sommarglad stämning - - därom kunde vi alla göra oss en livlig föreställning!

Men säkert lockade det lätt fram ett leende, när L.S. någon gång erinrade sig sitt imposanta intåg på Ölsundsgården."

Ur tidningen "Julottan" 1925 av Anna Lindegren, Hudiksvall

Giv din ungdomsdag åt Jesus

Efter Oscar Ahnfelts död 1882 var det i stor utsträckning Jonas Andersson som fixade melodier till Lina Sandells sånger, antingen ur egen fatabur eller genom i Hälsingland upptecknade melodier. En av de sista sånger Lina Sandell skrev var "Giv din ungdomsdag åt Jesus" (Budbäraren nr 5 1897), till viken Jonas Andersson komponerade följande melodi (publicerad i Sionstoners tillägg 1907 men troligen komponerad tidigare än så, kanske rentav 1897?). För manskörssättning av samma melodi, se Jag är skön, jag är ren, jag är rik!




1. Giv din ungdomsdag åt Jesus,
som så älskar dig
att för dig han villigt trampat
korsets tunga stig.

2. Giv din ungdomsdag åt Jesus,
då blir glädjen sann,
ty var viss, att ingen annan
så dig glädja kan.

3. Giv din ungdomsdag åt Jesus,
giv dig fritt och glatt
åt hans tjänst, varhelst på jorden
han dig än har satt.